Thinking this is the life
Igår hade jag nästan ett litet breakdown, på grund av min oförmåga att lita på mig själv i kombination med att inte ha haft någon kontakt med honom på nästan två dygn.
Tror ni inte han kommer som räddaren i nöden då, med ett spontant samtal, "hej, vill du ses?"
SÅKLART JAG VILL.
Inga resor är så bra som de jag gör till honom, inga känsla är så härlig som när jag vet att jag snart kommer att vara hos honom igen (förutom att faktiskt vara med honom). Musiken låter 100 gånger bättre.
Lycka.
Jag undrar när vi ses igen nästa gång. Jag hoppas att den dagen inte är allför långt bort.
Tror ni inte han kommer som räddaren i nöden då, med ett spontant samtal, "hej, vill du ses?"
SÅKLART JAG VILL.
Inga resor är så bra som de jag gör till honom, inga känsla är så härlig som när jag vet att jag snart kommer att vara hos honom igen (förutom att faktiskt vara med honom). Musiken låter 100 gånger bättre.
Lycka.
Jag undrar när vi ses igen nästa gång. Jag hoppas att den dagen inte är allför långt bort.
Did you know it could happen to you
Mitt senaste dygn har varit så himla bra.
För igår när jag slavat och när jag slavade, hade jag något att se fram emot - att åka hem till honom efteråt.
En hel kväll och en hel natt och en hel morgon med en människa som får en att må så bra = lycka.
Det finns en viss låt som är speciell för mig. För han skickade den till mig en gång och den är så sjukt bra och varje gång jag hör den tänker jag på honom. Och jag vet att han gillar den med.
Tror ni inte just den låten börjar spelas i samma stund som vi börjar kyssa varandra? En typisk såndär filmgrej som jag egentligen tycker är komisk.
Men det var häftigt.
Fast nu ska han bort över helgen. I'll miss him so much.
När jag är med honom känner jag mig så speciell, trygg och värdefull. Såhär har jag aldrig känt förut.
För igår när jag slavat och när jag slavade, hade jag något att se fram emot - att åka hem till honom efteråt.
En hel kväll och en hel natt och en hel morgon med en människa som får en att må så bra = lycka.
Det finns en viss låt som är speciell för mig. För han skickade den till mig en gång och den är så sjukt bra och varje gång jag hör den tänker jag på honom. Och jag vet att han gillar den med.
Tror ni inte just den låten börjar spelas i samma stund som vi börjar kyssa varandra? En typisk såndär filmgrej som jag egentligen tycker är komisk.
Men det var häftigt.
Fast nu ska han bort över helgen. I'll miss him so much.
När jag är med honom känner jag mig så speciell, trygg och värdefull. Såhär har jag aldrig känt förut.
I ain't never been cool
Imorgon åker han bort resten av veckan. Känns som en evighet och jag får ångest på grund av min jävla oförmåga att lita på honom, att han inte glömmer mig och träffar någon annan där han är. Egentligen grundar det sig väl på att jag inte kan lita på mig själv. Att jag duger.
Anyway. Det hade varit trevligt att träffa honom innan. Denna vecka. Nu får jag väl vackert vänta tills nästa vecka. I MISS HIM ALREADY.
Så länge ska jag slava på McDonalds. Kan väl vara bra, för att mota bort alla tankar. Slippa känna att jag saknar honom. Och jag får ju någonting gjort.
Vi sågs i lördags och det var bäst. Jag är så trygg och lycklig när jag är med honom, det är magiskt.
Anyway. Det hade varit trevligt att träffa honom innan. Denna vecka. Nu får jag väl vackert vänta tills nästa vecka. I MISS HIM ALREADY.
Så länge ska jag slava på McDonalds. Kan väl vara bra, för att mota bort alla tankar. Slippa känna att jag saknar honom. Och jag får ju någonting gjort.
Vi sågs i lördags och det var bäst. Jag är så trygg och lycklig när jag är med honom, det är magiskt.
God my fingers burn now when I think of touching your hair
Idag förvånade jag mig själv när jag började gråta. Alldeles nyss.
Jag har mycket känslor inom mig. Jag har känt säkert alla känslor på skalan den senaste veckan, var det nu som allt bubblade upp på ytan?
Jag frågade igår om han ville komma över ikväll. Gärna, löd svaret.
Men sen idag, i eftermiddags så sa han: Jag ska dra över till en kompis nu. Vi ses, puss.
Jag sa detsamma. Sedan blev jag ledsen, för nu sitter jag här med en ensam jävla kväll framför mig att slå ihjäl.
Jag är inte arg, inte på honom. Men jag är besviken, på situationen. Jag vet inte om vi kommer kunna ses nu på ett tag.
AND IT HURTS.
Men trots det är jag ganska cool med honom. Varför skulle han över huvud taget ha skrivit till mig idag om han inte ville ses, han hade ju bara kunnat låta bli? Och han skrev ju vi ses. (Herregud vad jag analyserar).
Sen tänker jag på en annan sak väldigt mycket också. Han + jag = hjärta. När? Fråga chans? Huh?
Jag vill bara att det här ska hålla. Verkligen verkligen verkligen. I helgen ska jag bort visserligen men jag ska se till att få komma hem så fort som möjligt, helst till måndag kväll.
You were delicate and hard to find
Han kom hem till mig igår. Lycka.
Det var magiskt. En vändpunkt, för en viss sak hände. Jag tror vi båda hade väntat på just det.
Han får mig att känna mig så lugn, så omtyckt, så trygg. Inte konstigt att jag vill vara med honom hela tiden, för jag känner knappt behov av något annat. Inte ens hunger. När jag sov hos honom förra veckan och vi åt frukost (lunch?) var det mitt första mål mat på 18 timmar.
Inte konstigt att det snurrade när jag stod upp.
Inte konstigt att det snurrade när jag stod upp.
Hur som helst. Han fick mig glad igen, genom ett simpelt sms i torsdags. När jag hade lite smått panikångest.
Jag önskar att det var lättare för oss att ses. Jag saknar honom redan (tja, som alltid när han inte är här).
Everything is gonna be alright
Jag slits mellan att knappt stå ut utan kontakt med honom och att känna att det är bra för mig att vara ifrån honom, så att han får tillfälle att sakna mig.
Men hela tiden saknar jag honom så oerhört. Det har gått över 24 timmar sedan vi sist hördes. Katastrof.
Ja, jag befinner mig liksom i det här nykära stadiet då jag inte vill vara utan honom för en sekund.
Herregud jag minns under våren när en skymt av honom i korridoren i skolan gjorde min dag. Eller ännu bättre, ifall vi såg varandra. Hade aldrig trott att det faktiskt skulle bli något mellan oss. Jag ville, men vågade nästan inte hoppas.
Nu har det hänt.
Kan ni tänka er vad mäktigt. Han gillar mig. Mig. Jag gillar honom. Klick.
Men hela tiden saknar jag honom så oerhört. Det har gått över 24 timmar sedan vi sist hördes. Katastrof.
Ja, jag befinner mig liksom i det här nykära stadiet då jag inte vill vara utan honom för en sekund.
Herregud jag minns under våren när en skymt av honom i korridoren i skolan gjorde min dag. Eller ännu bättre, ifall vi såg varandra. Hade aldrig trott att det faktiskt skulle bli något mellan oss. Jag ville, men vågade nästan inte hoppas.
Nu har det hänt.
Kan ni tänka er vad mäktigt. Han gillar mig. Mig. Jag gillar honom. Klick.
Come lie next to me
Igår hände bland det bästa som kunde hända då.
Jag satt hemma och var smått miserabel över min ensamma kväll och en hel dag utan honom.
Men vi började snacka, "vad ska du göra ikväll?" "Nä, inget spännande. Träffas något?"
Så slutade det alltså. Jag åkte över till honom, stannade där över natten och den natten fick fram känslor hos mig som jag aldrig förut känt. Inte för någon annan. Det var fint, och mäktigt.
Jag tror att han fått fram en helt ny sida av mig. Jag känner knappt igen mig själv, men jag är inte förändrad. Bara en ny sida som trätt fram.
Bara en sån sak som att jag hux flux åkte över, stannade över natten utan att det var planerat och utan att mina föräldrar vet om det.
Bara en sån sak som att jag har trott att jag har varit kär. Jag vet att jag inte har varit det. Jag är det.
Jag vill tillbaka. Jag vet vad jag känner och ju längre tiden går som vi är ifrån varandra, desto mindre kan jag vänta tills vi ses igen.
Jag saknar honom redan.
Jag satt hemma och var smått miserabel över min ensamma kväll och en hel dag utan honom.
Men vi började snacka, "vad ska du göra ikväll?" "Nä, inget spännande. Träffas något?"
Så slutade det alltså. Jag åkte över till honom, stannade där över natten och den natten fick fram känslor hos mig som jag aldrig förut känt. Inte för någon annan. Det var fint, och mäktigt.
Jag tror att han fått fram en helt ny sida av mig. Jag känner knappt igen mig själv, men jag är inte förändrad. Bara en ny sida som trätt fram.
Bara en sån sak som att jag hux flux åkte över, stannade över natten utan att det var planerat och utan att mina föräldrar vet om det.
Bara en sån sak som att jag har trott att jag har varit kär. Jag vet att jag inte har varit det. Jag är det.
Jag vill tillbaka. Jag vet vad jag känner och ju längre tiden går som vi är ifrån varandra, desto mindre kan jag vänta tills vi ses igen.
Jag saknar honom redan.
There's just no one like you
För varje dag som går gillar jag honom mer och mer och mer.
Han kom i tisdags hem till mig och det gick storslaget till. Ni kanske förstår vad jag menar. Om ni gör det - det var första gången för mig.
Igår kom jag hem till honom för första gången. Det var fint. Jag ville aldrig gå där ifrån och jag ångrar även att jag gjorde så. Fuck fuck.
Denna dag har spenderats med att sakna honom men även prata lite med honom på msn. Det är galet vad jag saknar honom trots att det inte ens är 24 timmar sedan vi sist var mycket nära varanda.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills nästa gång.
Han kom i tisdags hem till mig och det gick storslaget till. Ni kanske förstår vad jag menar. Om ni gör det - det var första gången för mig.
Igår kom jag hem till honom för första gången. Det var fint. Jag ville aldrig gå där ifrån och jag ångrar även att jag gjorde så. Fuck fuck.
Denna dag har spenderats med att sakna honom men även prata lite med honom på msn. Det är galet vad jag saknar honom trots att det inte ens är 24 timmar sedan vi sist var mycket nära varanda.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills nästa gång.
Send me a man from Argentina
Idag kommer han hit.
OMG, jag är nervös. Fast jag vill ju också. Jättemycket.
Jag borde inte vara nervös. Allt är lugnt. Andas in, andas ut. Jag är cool okej?
Egentligen är jag omöjlig för jag ser alla andra situationer som bättre. Förut hade jag tänkt typ; amen det blir ju lättare att ses senare när vi träffats några gånger, så att alt inte är helt nytt.
Men nu, när vi har träffats innan börjar jag tänka; vadå, det var ju lättare då, vi småsnackade lite och det ena ledde till det andra...
Är det direkt på nu till det andra? Vi vet ju båda vad som har hänt. OMG....HJÄLP. Fast ändå.
Sammanfattning: Jag är nervös men GLAD.
Förresten, det är perfekt väder. Sommarregn, moln, ruggigt...mysigt.
Your hair it's everywhere
Jagvillatthanskakommahemnununu.
Hej,
Det är kanske inte så långt kvar nu. Han åkte en söndag, "är borta i tre veckor", på söndag är det tre veckor sen. Iiih.
Det som oroar mig mest nu, är resten av sommaren. Att jag ska åka bort när han är hemma, just nu har jag ingen kontroll och vet inte alls hur saker och ting ser ut framöver. Jag vill inte vara borta om han ska vara hemma.
SNÄLLA:
- sluta busstrejka
- låt oss inte gå om varandra mer i sommar utan låt oss vara hemma och borta samtidigt.
Hej,
Det är kanske inte så långt kvar nu. Han åkte en söndag, "är borta i tre veckor", på söndag är det tre veckor sen. Iiih.
Det som oroar mig mest nu, är resten av sommaren. Att jag ska åka bort när han är hemma, just nu har jag ingen kontroll och vet inte alls hur saker och ting ser ut framöver. Jag vill inte vara borta om han ska vara hemma.
SNÄLLA:
- sluta busstrejka
- låt oss inte gå om varandra mer i sommar utan låt oss vara hemma och borta samtidigt.
Vi måste ses igen någon dag
Jag saknar honom extra mycket på kvällarna. Ibland tänker jag positivt, ibland negativt. I vilket fall som helst leder det till att jag inte kan sova för att jag är så uppe i varv, därför fortsätter jag tänka.
Igår var jag positiv. Tänkte på allt han sagt och hur situationen är. Kom fram till att han praktiskt taget lovade att vi skulle ses mer.
Just nu tänker jag så himla mycket, vill bara att han ska komma hem så att det kan hända något.
Det finns egentligen bara en sak jag ångrar, och det är att jag inte kysste honom hejdå när vi senast sågs och han var tvungen att gå. Jag hade ju det i tankarna, varför gjorde jag det inte? En sista kyss liksom, innan han åkte.
MEN GUD HUR KAN JAG MISSA. Vet ni vad som suger hella mucho och är katastrof just nu. Busstrejken här i Stockholm. Herregud, låt den ta slut denna vecka! Hur ska vi annars komma till varandra? :( Tja, det går ju men det är omständigt.
Tror inte ens han vet om den då han är utomlands. OMG.
Jaja..dags att sova och kanske göra som han sa; "du får leva på minnena".
Igår var jag positiv. Tänkte på allt han sagt och hur situationen är. Kom fram till att han praktiskt taget lovade att vi skulle ses mer.
Just nu tänker jag så himla mycket, vill bara att han ska komma hem så att det kan hända något.
Det finns egentligen bara en sak jag ångrar, och det är att jag inte kysste honom hejdå när vi senast sågs och han var tvungen att gå. Jag hade ju det i tankarna, varför gjorde jag det inte? En sista kyss liksom, innan han åkte.
MEN GUD HUR KAN JAG MISSA. Vet ni vad som suger hella mucho och är katastrof just nu. Busstrejken här i Stockholm. Herregud, låt den ta slut denna vecka! Hur ska vi annars komma till varandra? :( Tja, det går ju men det är omständigt.
Tror inte ens han vet om den då han är utomlands. OMG.
Jaja..dags att sova och kanske göra som han sa; "du får leva på minnena".
Oh oh oh oh
| Gud vad jag saknar honom. Fast jag har inte ångest, vilket jag hade väntat mig. Men det kommer väl...min värsta (?) oro nu är bara att hans intresse skulle ha svalnat tills han kommer hem igen, men helt ärligt, jag blir ju arg på mig själv. Löjligt. Varför skulle han? Det finns faktiskt en stensäker anledning till att det jag innerst inne tror att han skulle springa vidare till någon annan. Dessutom sa han ju saker som; - du får komma hem till mig nån gång - vi måste ses igen nån dag OCH DETTA PÅ SAMMA DAG. Vet ni mer vad han sa samma dag? Jag: Snygg bild! Han: Yes Han: Fast inte lika snygg som du ;) Jag: Vad gör du? Han: Jag kom nyss hem Han: Har varit hemma hos en söt tjej. Aw. Liksom. |
Usch
Varför har jag ångest när jag ska jobba 8-17?
Frukost på McD, skönaste tiden egentligen. Tomt på folk.
Ändå känner jag mig nervös. Precis som när jag var ny, att jag inte ska fatta alls och göra bort mig och göra fel. Trots att jag nästan varit där ett år nu.
Jag vet att den här känslan är helt obefogad. Jag vet att jag har fel. Så därför hoppas jag att den lilla oro (ja, lilla, som faktiskt minskat) över att han skulle ha glömt mig eller tappat intresset också är obefogad.
Fyfan. Fyfan vad jag vill ha ett nytt jobb. Fast först måste jag fylla 18.
Frukost på McD, skönaste tiden egentligen. Tomt på folk.
Ändå känner jag mig nervös. Precis som när jag var ny, att jag inte ska fatta alls och göra bort mig och göra fel. Trots att jag nästan varit där ett år nu.
Jag vet att den här känslan är helt obefogad. Jag vet att jag har fel. Så därför hoppas jag att den lilla oro (ja, lilla, som faktiskt minskat) över att han skulle ha glömt mig eller tappat intresset också är obefogad.
Fyfan. Fyfan vad jag vill ha ett nytt jobb. Fast först måste jag fylla 18.
Lyxproblem
De senaste dagarna har varit som en dröm. Jag har knappt vågat tro att det är på riktigt.
The love of my life, the man himself och jag har träffats. Fått connection.
Förstår ni. Han har varit hemma i mitt hus, kommit närmre mig än någon annan tidigare gjort. Det är en mäktig känsla kan jag meddela. Jag har för en gångs skull lyckats.
Han som hela bloggen har kretsat runt.
Att bara ligga där, leka med varandras fingrar. Hålla om honom, kyssa honom, känna honom stryka bort mitt hår som är överallt. Se honom i ögonen. När han ser på mig sådär känner jag mig som världens vackraste. Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut men det gjorde den.
Vi står i hallen.
Han kramar mig, ser mig i ögonen.
"Vi måste träffas någon mer gång"
"Absolut"
Jag kände verkligen att han menade det och det gjorde jag med. Jag längtar tillbaka till det där ögonblicket så det gör ont.
Varför?
Jo, för nu åker han bort i tre veckor och jag vet inte när vi ses igen... det värsta är att jag är så löjlig nojig.
Att han kommer glömma mig? Tappa intresset eller inte alls kommer minnas hur underbart det var. Bara glömma mig.
Säg mig, det är väl inte befogat? Efter det här?
Egentligen vet jag ju svaret på det. Nej, det är så fel som det bara kan bli. Han är inte sån. Varför har jag bara så svårt att tro på det själv?
The love of my life, the man himself och jag har träffats. Fått connection.
Förstår ni. Han har varit hemma i mitt hus, kommit närmre mig än någon annan tidigare gjort. Det är en mäktig känsla kan jag meddela. Jag har för en gångs skull lyckats.
Han som hela bloggen har kretsat runt.
Att bara ligga där, leka med varandras fingrar. Hålla om honom, kyssa honom, känna honom stryka bort mitt hår som är överallt. Se honom i ögonen. När han ser på mig sådär känner jag mig som världens vackraste. Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut men det gjorde den.
Vi står i hallen.
Han kramar mig, ser mig i ögonen.
"Vi måste träffas någon mer gång"
"Absolut"
Jag kände verkligen att han menade det och det gjorde jag med. Jag längtar tillbaka till det där ögonblicket så det gör ont.
Varför?
Jo, för nu åker han bort i tre veckor och jag vet inte när vi ses igen... det värsta är att jag är så löjlig nojig.
Att han kommer glömma mig? Tappa intresset eller inte alls kommer minnas hur underbart det var. Bara glömma mig.
Säg mig, det är väl inte befogat? Efter det här?
Egentligen vet jag ju svaret på det. Nej, det är så fel som det bara kan bli. Han är inte sån. Varför har jag bara så svårt att tro på det själv?
Idag
Jag såg honom idag.
Ett leende.
Din blick mot min.
Det är bara dig jag vill ha.
Ett leende.
Din blick mot min.
Det är bara dig jag vill ha.
You were strong and you believed
Jag är en sån där människa som är lite feg att satsa i vissa situationer. Till exempel när det kommer till killar, för jag är så rädd för att bli avvisad och ensam.
Jag har blivit sårad för mycket.
MEN. Jag har kommit fram till, att antingen låter jag någon annan såra mig, göra mig olycklig för att jag vågade satsa. Våga säga att jag gillar någon. Något som jag ändå kan komma över.
Eller så sårar jag mig själv, genom att inte satsa. Låta chansen och killen gå förbi för att jag fegade ur och inte satsade. Ett svek mot mig själv som jag kanske inte kan komma över lika lätt.
Löjligt kanske. Men ett stort steg för mig.
:)
Jag har blivit sårad för mycket.
MEN. Jag har kommit fram till, att antingen låter jag någon annan såra mig, göra mig olycklig för att jag vågade satsa. Våga säga att jag gillar någon. Något som jag ändå kan komma över.
Eller så sårar jag mig själv, genom att inte satsa. Låta chansen och killen gå förbi för att jag fegade ur och inte satsade. Ett svek mot mig själv som jag kanske inte kan komma över lika lätt.
Löjligt kanske. Men ett stort steg för mig.
:)
Insikt
Jag har insett något de senaste dagarna.
Man MÅSTE satsa för att få något. Man måste våga, ta steget, riskera.
De där orden har alltid varit i vägen för mitt liv. Det blir så när man är blyg och relativt osäker för vissa okända situationer. Jag har alltid försökt ignorera orden, tänk att det finns väl andra vägar.
Nu är jag inte så säker på det längre. Och den där hjärtbrutna, hopplösa känslan har infunnit sig mer och mer på sistone vilket skrämmer mig. Jag vill inte förlora igen.
Denna gång ska jag satsa. Jag är mer inställd på det nu, så fort en bra situation kommer. Jag vill inte att allt ska bli som det blir varje gång. En förändring vore på sin plats.
Sen kom jag på en annan grej också.
Om ja satsar, och det går åt helvete. So what? Då har jag försökt. Då blir det ändå lättare att gå vidare. Jag slipper vela, ångra mig och tänka på vad som kunde ha blivit.
Sen kan det gå åt rätt håll med och då skulle jag bli världens lyckligaste.
Det här har jag äntligen förstått nu. Mitt mod måse också förstå det.
Jag antar att ni förstår att det är en kille det handlar om...
Man MÅSTE satsa för att få något. Man måste våga, ta steget, riskera.
De där orden har alltid varit i vägen för mitt liv. Det blir så när man är blyg och relativt osäker för vissa okända situationer. Jag har alltid försökt ignorera orden, tänk att det finns väl andra vägar.
Nu är jag inte så säker på det längre. Och den där hjärtbrutna, hopplösa känslan har infunnit sig mer och mer på sistone vilket skrämmer mig. Jag vill inte förlora igen.
Denna gång ska jag satsa. Jag är mer inställd på det nu, så fort en bra situation kommer. Jag vill inte att allt ska bli som det blir varje gång. En förändring vore på sin plats.
Sen kom jag på en annan grej också.
Om ja satsar, och det går åt helvete. So what? Då har jag försökt. Då blir det ändå lättare att gå vidare. Jag slipper vela, ångra mig och tänka på vad som kunde ha blivit.
Sen kan det gå åt rätt håll med och då skulle jag bli världens lyckligaste.
Det här har jag äntligen förstått nu. Mitt mod måse också förstå det.
Jag antar att ni förstår att det är en kille det handlar om...
Mitt hjärta sprack
Idag var Dagen av Vad Som Kunde Ha Varit.
Jag såg honom två gånger, men jag var på fel plats.
"Tänk om jag varit där istället, han hade sett mig då"
Idag gick jag in på pressbyrån, vilket var ett misstag big time. Råångest, varför gjorde jag så när jag istället kunde ha sett dig. Låtit dig se mig.
Jag dog en liten bit.
Jag vet att man inte ska tänka på vad som kunde ha blivit. Det är svårt att låta bli.
Det enda jag vill just nu är att få se dig, och att du ska se mig.
Jag såg honom två gånger, men jag var på fel plats.
"Tänk om jag varit där istället, han hade sett mig då"
Idag gick jag in på pressbyrån, vilket var ett misstag big time. Råångest, varför gjorde jag så när jag istället kunde ha sett dig. Låtit dig se mig.
Jag dog en liten bit.
Jag vet att man inte ska tänka på vad som kunde ha blivit. Det är svårt att låta bli.
Det enda jag vill just nu är att få se dig, och att du ska se mig.
Jag saknar dig
| För två dagar sedan var jag så... tillfredsställd. Verkligen glad, som en drog hade fyllt upp mig inifrån med lycka. Men en drog varar inte för alltid. Effekten avtog idag och det enda jag går och tänker på är dig. Jag vill ha mer av dig. Dina ord. Vad allt betydde. Vad du menade. Vad du vill. Det som gör ont är att det kommer dröja så tills jag får veta. Tills jag får se dig igen. Men, varför måste det få mig att må dåligt? Det finns inget jag kan göra åt saken och saker och ting blir inte värre för att tiden går. Hoppas jag. Du kanske saknar mig med. Here I go, scream my lungs out and try to get to you You are my only one I let go, there's just no one that gets me like you do You are my only, my only one |
Håll mig inte på halster
| Kärleksblogg eller vad? Jag vet inte om jag känt så här förut. På ett sätt har jag det. Den här lyckan har haft sitt grepp om mig flertalet gånger. Dock är denna gången det faktiskt känns på riktigt. Nej inte så. Men som att det faktiskt kan vara mer än en crush. (Nu kommer jag få ångra att jag uttryckte mig så frispråkigt..) Går den här chansen mig ur händerna kommer jag bli så deprimerad på mig själv. Seriöst. MEN. Du sa att jag var söt. Du har skrivit till mig på msn tre gånger denna vecka. Du såg mig på tunnelbanan igår. Du såg glad ut. Jag gillar dig. Jag kan inte vänta på att få prata mer med dig. Hur gör man för att inte sumpa chansen? |
