Framtidsutsikter
Jag saknar honom så. Längtar tills han är tillbaka på hemmaplan igen, samtidigt som jag fortfarande är lite nervös. Hoppas att han fortfarande vill träffa mig!!
Och, det som oroar mig mest - resten av sommaren. Om han åker bort något mer? Om jag åker bort något mer? Och den förbannade busstrejken som nalkas :( USCH. Jag kommer ju bli helt strandsatt...nästan. Kanske han också. Det suger.
Ja, ja...bara man vill så funkar väl det mesta.
KOM HEM!
Och, det som oroar mig mest - resten av sommaren. Om han åker bort något mer? Om jag åker bort något mer? Och den förbannade busstrejken som nalkas :( USCH. Jag kommer ju bli helt strandsatt...nästan. Kanske han också. Det suger.
Ja, ja...bara man vill så funkar väl det mesta.
KOM HEM!
I saw heaven
Jag tänker på honom väldigt mycket fast han inte är hos mig (öööh, just därför...)
Imorgon är det två veckor sedan vi sist sågs, och även sedan vi sist pratade (eller chattade vi ända in till fredagen?). Jag kan inte hjälpa det men jag analyserar alltihop ganska mycket.
Har kommit fram till att det vore mycket konstigt om han inte tänkte på mig. Med hänsyn till vad han sa och vad som hände mellan oss. Alltså borde han tänka på mig också. Det är en trevlig tanke. Den får mig att stå ut.
Jag undrar vad han gör nu och hoppas att han vill träffa mig när han kommer hem igen....En och en halv vecka har gått sedan han åkte = lika mycket tid kvar tills han kommer hem. Gaaah jag saknar honom.
Blicken
Orden
Närheten
Känslan.
Imorgon är det två veckor sedan vi sist sågs, och även sedan vi sist pratade (eller chattade vi ända in till fredagen?). Jag kan inte hjälpa det men jag analyserar alltihop ganska mycket.
Har kommit fram till att det vore mycket konstigt om han inte tänkte på mig. Med hänsyn till vad han sa och vad som hände mellan oss. Alltså borde han tänka på mig också. Det är en trevlig tanke. Den får mig att stå ut.
Jag undrar vad han gör nu och hoppas att han vill träffa mig när han kommer hem igen....En och en halv vecka har gått sedan han åkte = lika mycket tid kvar tills han kommer hem. Gaaah jag saknar honom.
Blicken
Orden
Närheten
Känslan.
I think I miss you most on wednesdays and saturdays
Jag undrar om han tänker på mig lika mycket som jag tänker på honom.
Jag hoppas det.
Det vore väl konstigt annars....?
Idag är det prick en vecka sen vi sågs :)
Jag hoppas det.
Det vore väl konstigt annars....?
Idag är det prick en vecka sen vi sågs :)
Oh oh oh oh
| Gud vad jag saknar honom. Fast jag har inte ångest, vilket jag hade väntat mig. Men det kommer väl...min värsta (?) oro nu är bara att hans intresse skulle ha svalnat tills han kommer hem igen, men helt ärligt, jag blir ju arg på mig själv. Löjligt. Varför skulle han? Det finns faktiskt en stensäker anledning till att det jag innerst inne tror att han skulle springa vidare till någon annan. Dessutom sa han ju saker som; - du får komma hem till mig nån gång - vi måste ses igen nån dag OCH DETTA PÅ SAMMA DAG. Vet ni mer vad han sa samma dag? Jag: Snygg bild! Han: Yes Han: Fast inte lika snygg som du ;) Jag: Vad gör du? Han: Jag kom nyss hem Han: Har varit hemma hos en söt tjej. Aw. Liksom. |
You're everywhere to me
Det gick väl ändå bra att jobba idag. Även om det var sjukt segt, så trivdes jag lite. Sörjde litebara, för att nu är du typ en miljon ljusår bort. Känns det som.
MEN. So close, no matter how far. Han har ju ändå varit närmre mig än någon annan tidigare...
Bara att härda ut tre veckor till alltså. En period med ups and downs.
Jag kommer ihåg vad min kompis A sa. När jag beklagade mig över att vi kanske skulle tappa kontakten helt när skolan slutade, eftersom han då gick ut.
"Äsch då, det kanske är då han börjar ta kontakt på allvar. Han kanske tycker det känns konstigt att börja träffas nu när skolan fortfarande pågår, eftersom ni inte känner varandra helt. Sommaren kan ju bli ett perfekt tillfälle att lära känna varandra!"
Så hade jag faktiskt inte tänkt tidigare, och det gav mig en helt ny syn på saker. Jag slapp ifrån mitt tunnelseende och såg en annan utväg.
Som faktiskt visade sig stämma.
MEN. So close, no matter how far. Han har ju ändå varit närmre mig än någon annan tidigare...
Bara att härda ut tre veckor till alltså. En period med ups and downs.
Jag kommer ihåg vad min kompis A sa. När jag beklagade mig över att vi kanske skulle tappa kontakten helt när skolan slutade, eftersom han då gick ut.
"Äsch då, det kanske är då han börjar ta kontakt på allvar. Han kanske tycker det känns konstigt att börja träffas nu när skolan fortfarande pågår, eftersom ni inte känner varandra helt. Sommaren kan ju bli ett perfekt tillfälle att lära känna varandra!"
Så hade jag faktiskt inte tänkt tidigare, och det gav mig en helt ny syn på saker. Jag slapp ifrån mitt tunnelseende och såg en annan utväg.
Som faktiskt visade sig stämma.
Usch
Varför har jag ångest när jag ska jobba 8-17?
Frukost på McD, skönaste tiden egentligen. Tomt på folk.
Ändå känner jag mig nervös. Precis som när jag var ny, att jag inte ska fatta alls och göra bort mig och göra fel. Trots att jag nästan varit där ett år nu.
Jag vet att den här känslan är helt obefogad. Jag vet att jag har fel. Så därför hoppas jag att den lilla oro (ja, lilla, som faktiskt minskat) över att han skulle ha glömt mig eller tappat intresset också är obefogad.
Fyfan. Fyfan vad jag vill ha ett nytt jobb. Fast först måste jag fylla 18.
Frukost på McD, skönaste tiden egentligen. Tomt på folk.
Ändå känner jag mig nervös. Precis som när jag var ny, att jag inte ska fatta alls och göra bort mig och göra fel. Trots att jag nästan varit där ett år nu.
Jag vet att den här känslan är helt obefogad. Jag vet att jag har fel. Så därför hoppas jag att den lilla oro (ja, lilla, som faktiskt minskat) över att han skulle ha glömt mig eller tappat intresset också är obefogad.
Fyfan. Fyfan vad jag vill ha ett nytt jobb. Fast först måste jag fylla 18.
Livet rullar vidare
Jag har inte hört från honom fortfarande.
Egentligen gillar jag inte det där spelet med att hålla sig borta. Inte höra av sig. Låtsas vara off. Särskilt när jag vet att han nog inte är en sådan person.
Men jag vill inte chansa. Han har väl fullt upp, särskilt som han ska åka bort i tre veckor imorgon.
Läget känns ändå ganska stabilt. Jag menar, allt har varit så lyckat. Det är inte något som har gått snett, eller hur.
Frågan är hur jag ska klara mig när han är borta. Det ska jag också sist vi pratade.
"Hur ska jag klara mig utan dig?"
"Du får leva på minnena"
Jag vet inte om han menade att låta så romantisk. Det är lite det jag gillar, den omedvetna charmen.
Samtidigt är det ju gulligt om han faktiskt var medveten om klangen, att han menade att låta romantisk. Förstår ni hur jag menar?
Imorgon ska jag till fucking jobb. Orkar inte. 8-17. Fyfan....
Egentligen gillar jag inte det där spelet med att hålla sig borta. Inte höra av sig. Låtsas vara off. Särskilt när jag vet att han nog inte är en sådan person.
Men jag vill inte chansa. Han har väl fullt upp, särskilt som han ska åka bort i tre veckor imorgon.
Läget känns ändå ganska stabilt. Jag menar, allt har varit så lyckat. Det är inte något som har gått snett, eller hur.
Frågan är hur jag ska klara mig när han är borta. Det ska jag också sist vi pratade.
"Hur ska jag klara mig utan dig?"
"Du får leva på minnena"
Jag vet inte om han menade att låta så romantisk. Det är lite det jag gillar, den omedvetna charmen.
Samtidigt är det ju gulligt om han faktiskt var medveten om klangen, att han menade att låta romantisk. Förstår ni hur jag menar?
Imorgon ska jag till fucking jobb. Orkar inte. 8-17. Fyfan....
Lyxproblem
De senaste dagarna har varit som en dröm. Jag har knappt vågat tro att det är på riktigt.
The love of my life, the man himself och jag har träffats. Fått connection.
Förstår ni. Han har varit hemma i mitt hus, kommit närmre mig än någon annan tidigare gjort. Det är en mäktig känsla kan jag meddela. Jag har för en gångs skull lyckats.
Han som hela bloggen har kretsat runt.
Att bara ligga där, leka med varandras fingrar. Hålla om honom, kyssa honom, känna honom stryka bort mitt hår som är överallt. Se honom i ögonen. När han ser på mig sådär känner jag mig som världens vackraste. Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut men det gjorde den.
Vi står i hallen.
Han kramar mig, ser mig i ögonen.
"Vi måste träffas någon mer gång"
"Absolut"
Jag kände verkligen att han menade det och det gjorde jag med. Jag längtar tillbaka till det där ögonblicket så det gör ont.
Varför?
Jo, för nu åker han bort i tre veckor och jag vet inte när vi ses igen... det värsta är att jag är så löjlig nojig.
Att han kommer glömma mig? Tappa intresset eller inte alls kommer minnas hur underbart det var. Bara glömma mig.
Säg mig, det är väl inte befogat? Efter det här?
Egentligen vet jag ju svaret på det. Nej, det är så fel som det bara kan bli. Han är inte sån. Varför har jag bara så svårt att tro på det själv?
The love of my life, the man himself och jag har träffats. Fått connection.
Förstår ni. Han har varit hemma i mitt hus, kommit närmre mig än någon annan tidigare gjort. Det är en mäktig känsla kan jag meddela. Jag har för en gångs skull lyckats.
Han som hela bloggen har kretsat runt.
Att bara ligga där, leka med varandras fingrar. Hålla om honom, kyssa honom, känna honom stryka bort mitt hår som är överallt. Se honom i ögonen. När han ser på mig sådär känner jag mig som världens vackraste. Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut men det gjorde den.
Vi står i hallen.
Han kramar mig, ser mig i ögonen.
"Vi måste träffas någon mer gång"
"Absolut"
Jag kände verkligen att han menade det och det gjorde jag med. Jag längtar tillbaka till det där ögonblicket så det gör ont.
Varför?
Jo, för nu åker han bort i tre veckor och jag vet inte när vi ses igen... det värsta är att jag är så löjlig nojig.
Att han kommer glömma mig? Tappa intresset eller inte alls kommer minnas hur underbart det var. Bara glömma mig.
Säg mig, det är väl inte befogat? Efter det här?
Egentligen vet jag ju svaret på det. Nej, det är så fel som det bara kan bli. Han är inte sån. Varför har jag bara så svårt att tro på det själv?
