Come lie next to me

Igår hände bland det bästa som kunde hända då.
Jag satt hemma och var smått miserabel över min ensamma kväll och en hel dag utan honom.

Men vi började snacka, "vad ska du göra ikväll?" "Nä, inget spännande. Träffas något?"

Så slutade det alltså. Jag åkte över till honom, stannade där över natten och den natten fick fram känslor hos mig som jag aldrig förut känt. Inte för någon annan. Det var fint, och mäktigt.

Jag tror att han fått fram en helt ny sida av mig. Jag känner knappt igen mig själv, men jag är inte förändrad. Bara en ny sida som trätt fram.

Bara en sån sak som att jag hux flux åkte över, stannade över natten utan att det var planerat och utan att mina föräldrar vet om det.
Bara en sån sak som att jag har trott att jag har varit kär. Jag vet att jag inte har varit det. Jag är det.

Jag vill tillbaka. Jag vet vad jag känner och ju längre tiden går som vi är ifrån varandra, desto mindre kan jag vänta tills vi ses igen.

Jag saknar honom redan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0