Television night
Han kom hit igårkväll när jag nästan gett upp hoppet. Men att han kom var det bästa som faktikst kunde hända då. Han visade att allt var som vanligt.
MEN. men men men. VARFÖR har jag så sinnessjukt svårt att lita på folk? Åtminstone i detta fallet. Varför litar jag inte på att jag duger? Att han skulle träffa någon annan, strunta i mig. När vi är tillsammans pekar allt ifrån just det.
Jag undrar om jag har blivit sårad och sviken för mycket tidigare för att våga lita på att folk kan gilla mig.
Varför tvivla tills motsatsen är bevisad? Jag mår ändå bara dåligt i onödan.
Fast nu mår jag bra. Jag hoppas vi ses snart. Igen.
(Gissa vad min hjärna tänker? Jag hoppas han fortfarande vill träffa mig)
MEN. men men men. VARFÖR har jag så sinnessjukt svårt att lita på folk? Åtminstone i detta fallet. Varför litar jag inte på att jag duger? Att han skulle träffa någon annan, strunta i mig. När vi är tillsammans pekar allt ifrån just det.
Jag undrar om jag har blivit sårad och sviken för mycket tidigare för att våga lita på att folk kan gilla mig.
Varför tvivla tills motsatsen är bevisad? Jag mår ändå bara dåligt i onödan.
Fast nu mår jag bra. Jag hoppas vi ses snart. Igen.
(Gissa vad min hjärna tänker? Jag hoppas han fortfarande vill träffa mig)
God my fingers burn now when I think of touching your hair
Idag förvånade jag mig själv när jag började gråta. Alldeles nyss.
Jag har mycket känslor inom mig. Jag har känt säkert alla känslor på skalan den senaste veckan, var det nu som allt bubblade upp på ytan?
Jag frågade igår om han ville komma över ikväll. Gärna, löd svaret.
Men sen idag, i eftermiddags så sa han: Jag ska dra över till en kompis nu. Vi ses, puss.
Jag sa detsamma. Sedan blev jag ledsen, för nu sitter jag här med en ensam jävla kväll framför mig att slå ihjäl.
Jag är inte arg, inte på honom. Men jag är besviken, på situationen. Jag vet inte om vi kommer kunna ses nu på ett tag.
AND IT HURTS.
Men trots det är jag ganska cool med honom. Varför skulle han över huvud taget ha skrivit till mig idag om han inte ville ses, han hade ju bara kunnat låta bli? Och han skrev ju vi ses. (Herregud vad jag analyserar).
Sen tänker jag på en annan sak väldigt mycket också. Han + jag = hjärta. När? Fråga chans? Huh?
Jag vill bara att det här ska hålla. Verkligen verkligen verkligen. I helgen ska jag bort visserligen men jag ska se till att få komma hem så fort som möjligt, helst till måndag kväll.
You were delicate and hard to find
Han kom hem till mig igår. Lycka.
Det var magiskt. En vändpunkt, för en viss sak hände. Jag tror vi båda hade väntat på just det.
Han får mig att känna mig så lugn, så omtyckt, så trygg. Inte konstigt att jag vill vara med honom hela tiden, för jag känner knappt behov av något annat. Inte ens hunger. När jag sov hos honom förra veckan och vi åt frukost (lunch?) var det mitt första mål mat på 18 timmar.
Inte konstigt att det snurrade när jag stod upp.
Inte konstigt att det snurrade när jag stod upp.
Hur som helst. Han fick mig glad igen, genom ett simpelt sms i torsdags. När jag hade lite smått panikångest.
Jag önskar att det var lättare för oss att ses. Jag saknar honom redan (tja, som alltid när han inte är här).
If you want to be alone here with me...
Ibland trasslar jag till det för mig. Som idag.
Jag mår dåligt över en grej, och det är att jag VILL TRÄFFA HONOM. Idag är det prick en vecka sedan den där lyckliga torsdagen.
Igår sa han att det var väldigt länge sedan vi sågs. Jag sa att ja, det borde vi ändra på. Det tyckte han med.
Trodde vi skulle ses idag, ikväll, men NÄHÄ. Min mamma förstörde alla möjligheter. Istället ska jag bort ikväll och jag har inte pratat med honom på hela dagen och ikväll kommer jag inte heller ha möjlighet. It sucks.
Jag vill inte att han ska tro att jag struntar i honom, för det vore det sista.
Jag saknar att ligga ner med honom och andas i hans doft, bara vara nära. Åh helvete....
Jag mår dåligt över en grej, och det är att jag VILL TRÄFFA HONOM. Idag är det prick en vecka sedan den där lyckliga torsdagen.
Igår sa han att det var väldigt länge sedan vi sågs. Jag sa att ja, det borde vi ändra på. Det tyckte han med.
Trodde vi skulle ses idag, ikväll, men NÄHÄ. Min mamma förstörde alla möjligheter. Istället ska jag bort ikväll och jag har inte pratat med honom på hela dagen och ikväll kommer jag inte heller ha möjlighet. It sucks.
Jag vill inte att han ska tro att jag struntar i honom, för det vore det sista.
Jag saknar att ligga ner med honom och andas i hans doft, bara vara nära. Åh helvete....
Everything is gonna be alright
Jag slits mellan att knappt stå ut utan kontakt med honom och att känna att det är bra för mig att vara ifrån honom, så att han får tillfälle att sakna mig.
Men hela tiden saknar jag honom så oerhört. Det har gått över 24 timmar sedan vi sist hördes. Katastrof.
Ja, jag befinner mig liksom i det här nykära stadiet då jag inte vill vara utan honom för en sekund.
Herregud jag minns under våren när en skymt av honom i korridoren i skolan gjorde min dag. Eller ännu bättre, ifall vi såg varandra. Hade aldrig trott att det faktiskt skulle bli något mellan oss. Jag ville, men vågade nästan inte hoppas.
Nu har det hänt.
Kan ni tänka er vad mäktigt. Han gillar mig. Mig. Jag gillar honom. Klick.
Men hela tiden saknar jag honom så oerhört. Det har gått över 24 timmar sedan vi sist hördes. Katastrof.
Ja, jag befinner mig liksom i det här nykära stadiet då jag inte vill vara utan honom för en sekund.
Herregud jag minns under våren när en skymt av honom i korridoren i skolan gjorde min dag. Eller ännu bättre, ifall vi såg varandra. Hade aldrig trott att det faktiskt skulle bli något mellan oss. Jag ville, men vågade nästan inte hoppas.
Nu har det hänt.
Kan ni tänka er vad mäktigt. Han gillar mig. Mig. Jag gillar honom. Klick.
Dagen efter
När jag hade gått därifrån senare och skulle träffa kompisar på bio var jag som i apati. Saknar och längtan efter honom trots att vi nyss spenderat nästan 14 timmar tillsammans.
Mina korkade funderingar kom ikapp mig. "Åh nej, tänk om han tyckte det var misslyckat. Att jag stannade för länge, de sista timmarna var ju inte händelserika? Han kanske inte alls känner som jag. Tänk om han tycker jag verkar tråkig?"
And so on. Jag förstår inte varför såna tankar tränger igenom och förstör, när det ur en annan persons vinkel bara är löjligt och obefogat. Hade det gällt någon annan hade jag fnyst åt det. Absurt!
Likadant kändes det idag. Jag visste inte när vi nästa gång skulle ses, saknade honom, ville prata med honom. Shit tänk om han glömt mig, tröttnat på mig.
Jag är knäpp.
Så visade det sig i alla fall inte vara när jag förut pratade med honom. När fan ska jag lära mig att lita på mig själv och andra? Såna här tankar borde olagliggöras. Det kan förstöra allt.
Han vill ses igen och det vill jag med. Lycka.
Mina korkade funderingar kom ikapp mig. "Åh nej, tänk om han tyckte det var misslyckat. Att jag stannade för länge, de sista timmarna var ju inte händelserika? Han kanske inte alls känner som jag. Tänk om han tycker jag verkar tråkig?"
And so on. Jag förstår inte varför såna tankar tränger igenom och förstör, när det ur en annan persons vinkel bara är löjligt och obefogat. Hade det gällt någon annan hade jag fnyst åt det. Absurt!
Likadant kändes det idag. Jag visste inte när vi nästa gång skulle ses, saknade honom, ville prata med honom. Shit tänk om han glömt mig, tröttnat på mig.
Jag är knäpp.
Så visade det sig i alla fall inte vara när jag förut pratade med honom. När fan ska jag lära mig att lita på mig själv och andra? Såna här tankar borde olagliggöras. Det kan förstöra allt.
Han vill ses igen och det vill jag med. Lycka.
Det bästa
Torsdagen var en lycklig dag.
Det började med att jag var ensam hemma, som sagt. Besviken över att kvällen inte verkade ha något i beredskap åt mig. Tänkte på honom, såklart.
Men kvällen bjöd på det bästa. Det började på msn med honom.
Jag begav mig. Mina föräldrar visste (vet) inget, och jag kände av den där nya sidan han förstärkt hos mig. Den impulsiva, vågade, spontana.
Jag mådde så otroligt bra.
Den smått nervösa känslan i maggropen när jag närmar mig hans hus. som hastigt stiger när jag hör honom öppna dörren men försvinner lika snabbt när jag går innanför dörren. Som en kurva i ett histogram.
Småpratade lite. Kände mig mer och mer avslappnad. Mer och mer naturligt.
Vi hamnade tillsist i hans rum, på sängen. Fortsatte prata, diskutera och det kändes så sjukt bra. Jag gled ner bredvid honom och kände den välbekanta doften av honom. Den doften som får mig att känna mig lugn och säker. Trygg.
Vill du sova här?
Frågan som kom några timmar senare förvånade mig inte.
Om jag får.
Jag minns inte svaret, men ni kan nog tänka er.
Trots oavsminkad, med linserna kvar och ingen tillgång till tandborste, i en smal säng har jag aldrig mått så bra någon natt som då.
Jag drömde söta drömmar om han och mig, hand i hand och en känsla som sa "jag lämnar inte din sida."
Det var mysigt att vakna bredvid honom. Göra frukost (lunch?) med honom. Umgås.
Igenigenigen.
Det började med att jag var ensam hemma, som sagt. Besviken över att kvällen inte verkade ha något i beredskap åt mig. Tänkte på honom, såklart.
Men kvällen bjöd på det bästa. Det började på msn med honom.
Han: Vad ska du göra resten av kvällen?
Jag: Vet inte riktigt, se tv kanske. Du?
H: Vet inte jag heller. Om det fanns nåt roligare man kunde göra?
J: Träffas något?
H: Bra idé där.
J: Som sagt, jag har inga dåliga.
H: Nej, du har ju inte det.
J Träffas var?
H: Mig?
Jag: Vet inte riktigt, se tv kanske. Du?
H: Vet inte jag heller. Om det fanns nåt roligare man kunde göra?
J: Träffas något?
H: Bra idé där.
J: Som sagt, jag har inga dåliga.
H: Nej, du har ju inte det.
J Träffas var?
H: Mig?
Jag begav mig. Mina föräldrar visste (vet) inget, och jag kände av den där nya sidan han förstärkt hos mig. Den impulsiva, vågade, spontana.
Jag mådde så otroligt bra.
Den smått nervösa känslan i maggropen när jag närmar mig hans hus. som hastigt stiger när jag hör honom öppna dörren men försvinner lika snabbt när jag går innanför dörren. Som en kurva i ett histogram.
Småpratade lite. Kände mig mer och mer avslappnad. Mer och mer naturligt.
Vi hamnade tillsist i hans rum, på sängen. Fortsatte prata, diskutera och det kändes så sjukt bra. Jag gled ner bredvid honom och kände den välbekanta doften av honom. Den doften som får mig att känna mig lugn och säker. Trygg.
Vill du sova här?
Frågan som kom några timmar senare förvånade mig inte.
Om jag får.
Jag minns inte svaret, men ni kan nog tänka er.
Trots oavsminkad, med linserna kvar och ingen tillgång till tandborste, i en smal säng har jag aldrig mått så bra någon natt som då.
Jag drömde söta drömmar om han och mig, hand i hand och en känsla som sa "jag lämnar inte din sida."
Det var mysigt att vakna bredvid honom. Göra frukost (lunch?) med honom. Umgås.
Igenigenigen.
Come lie next to me
Igår hände bland det bästa som kunde hända då.
Jag satt hemma och var smått miserabel över min ensamma kväll och en hel dag utan honom.
Men vi började snacka, "vad ska du göra ikväll?" "Nä, inget spännande. Träffas något?"
Så slutade det alltså. Jag åkte över till honom, stannade där över natten och den natten fick fram känslor hos mig som jag aldrig förut känt. Inte för någon annan. Det var fint, och mäktigt.
Jag tror att han fått fram en helt ny sida av mig. Jag känner knappt igen mig själv, men jag är inte förändrad. Bara en ny sida som trätt fram.
Bara en sån sak som att jag hux flux åkte över, stannade över natten utan att det var planerat och utan att mina föräldrar vet om det.
Bara en sån sak som att jag har trott att jag har varit kär. Jag vet att jag inte har varit det. Jag är det.
Jag vill tillbaka. Jag vet vad jag känner och ju längre tiden går som vi är ifrån varandra, desto mindre kan jag vänta tills vi ses igen.
Jag saknar honom redan.
Jag satt hemma och var smått miserabel över min ensamma kväll och en hel dag utan honom.
Men vi började snacka, "vad ska du göra ikväll?" "Nä, inget spännande. Träffas något?"
Så slutade det alltså. Jag åkte över till honom, stannade där över natten och den natten fick fram känslor hos mig som jag aldrig förut känt. Inte för någon annan. Det var fint, och mäktigt.
Jag tror att han fått fram en helt ny sida av mig. Jag känner knappt igen mig själv, men jag är inte förändrad. Bara en ny sida som trätt fram.
Bara en sån sak som att jag hux flux åkte över, stannade över natten utan att det var planerat och utan att mina föräldrar vet om det.
Bara en sån sak som att jag har trott att jag har varit kär. Jag vet att jag inte har varit det. Jag är det.
Jag vill tillbaka. Jag vet vad jag känner och ju längre tiden går som vi är ifrån varandra, desto mindre kan jag vänta tills vi ses igen.
Jag saknar honom redan.
There's just no one like you
För varje dag som går gillar jag honom mer och mer och mer.
Han kom i tisdags hem till mig och det gick storslaget till. Ni kanske förstår vad jag menar. Om ni gör det - det var första gången för mig.
Igår kom jag hem till honom för första gången. Det var fint. Jag ville aldrig gå där ifrån och jag ångrar även att jag gjorde så. Fuck fuck.
Denna dag har spenderats med att sakna honom men även prata lite med honom på msn. Det är galet vad jag saknar honom trots att det inte ens är 24 timmar sedan vi sist var mycket nära varanda.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills nästa gång.
Han kom i tisdags hem till mig och det gick storslaget till. Ni kanske förstår vad jag menar. Om ni gör det - det var första gången för mig.
Igår kom jag hem till honom för första gången. Det var fint. Jag ville aldrig gå där ifrån och jag ångrar även att jag gjorde så. Fuck fuck.
Denna dag har spenderats med att sakna honom men även prata lite med honom på msn. Det är galet vad jag saknar honom trots att det inte ens är 24 timmar sedan vi sist var mycket nära varanda.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills nästa gång.
Send me a man from Argentina
Idag kommer han hit.
OMG, jag är nervös. Fast jag vill ju också. Jättemycket.
Jag borde inte vara nervös. Allt är lugnt. Andas in, andas ut. Jag är cool okej?
Egentligen är jag omöjlig för jag ser alla andra situationer som bättre. Förut hade jag tänkt typ; amen det blir ju lättare att ses senare när vi träffats några gånger, så att alt inte är helt nytt.
Men nu, när vi har träffats innan börjar jag tänka; vadå, det var ju lättare då, vi småsnackade lite och det ena ledde till det andra...
Är det direkt på nu till det andra? Vi vet ju båda vad som har hänt. OMG....HJÄLP. Fast ändå.
Sammanfattning: Jag är nervös men GLAD.
Förresten, det är perfekt väder. Sommarregn, moln, ruggigt...mysigt.
I can feel you breathing
Omg omg omg.
Han är på hemmaplan.
Han pratar med mig nu.
Magiskt.
Han har saknat mig. Jag har saknat honom. Imorgon ska vi ses. Han kommer hem till mig.
Hur kunde jag någonsin tvivla?
Jag mår så BÄST.
Han är på hemmaplan.
Han pratar med mig nu.
Magiskt.
Han har saknat mig. Jag har saknat honom. Imorgon ska vi ses. Han kommer hem till mig.
Hur kunde jag någonsin tvivla?
Jag mår så BÄST.
I won't walk out until you know
Tomorrow might be the day he's coming back.
OMG.
Jag känner allt möjligt. Glädje, förhoppning, nervositet, oro, kärlek, iver, LÄNGTAN....! Nästa vecka har jag ingenting för mig alls planerat (utom jobb och förmodligen bio + sushi med kompis), tackade till och med nej till ett jobbpass 10-19 på måndag, trots att pengarna skulle vara sjukt nice.
Men hellre ha eventuell kontakt med honom, right?
Vet ni en sak som är super? BUSSARNA HAR BÖRJAT GÅ IGEN!
Japp. Strejkhelvetet är över. Och det betyder att det är lättare för oss att ses, om nu inte strejken drar igång igen nästa vecka...
Det är konstigt hur ens tankar kan vara så helt uppsluppna på en viss person så mycket...
OMG.
Jag känner allt möjligt. Glädje, förhoppning, nervositet, oro, kärlek, iver, LÄNGTAN....! Nästa vecka har jag ingenting för mig alls planerat (utom jobb och förmodligen bio + sushi med kompis), tackade till och med nej till ett jobbpass 10-19 på måndag, trots att pengarna skulle vara sjukt nice.
Men hellre ha eventuell kontakt med honom, right?
Vet ni en sak som är super? BUSSARNA HAR BÖRJAT GÅ IGEN!
Japp. Strejkhelvetet är över. Och det betyder att det är lättare för oss att ses, om nu inte strejken drar igång igen nästa vecka...
Det är konstigt hur ens tankar kan vara så helt uppsluppna på en viss person så mycket...
You are a vapour trail
Idag fick jag ett litet mentalt breakdown men repade mig ganska snabbt.
Snart är det nämligen min tur att kanske åka bort i sommar och fatta vilken ångest jag får då om han är hemma när jag är borta.
Men i så fall är det först om två veckor och som sagt; kanske två veckor hemma samtidigt i alla fall. Inte illa :)
Det sista han sa senast vi hördes (msn) var; vi höres. Klart vi ska. Dessutom, ju mer vi kommer ses dessa två veckor (jag hoppas!), desto säkrare kommer det kännas om jag åker bort.
Dagen närmar sig.
Wheeeeeeeeeeeey!
Snart är det nämligen min tur att kanske åka bort i sommar och fatta vilken ångest jag får då om han är hemma när jag är borta.
Men i så fall är det först om två veckor och som sagt; kanske två veckor hemma samtidigt i alla fall. Inte illa :)
Det sista han sa senast vi hördes (msn) var; vi höres. Klart vi ska. Dessutom, ju mer vi kommer ses dessa två veckor (jag hoppas!), desto säkrare kommer det kännas om jag åker bort.
Dagen närmar sig.
Wheeeeeeeeeeeey!
Your hair it's everywhere
Jagvillatthanskakommahemnununu.
Hej,
Det är kanske inte så långt kvar nu. Han åkte en söndag, "är borta i tre veckor", på söndag är det tre veckor sen. Iiih.
Det som oroar mig mest nu, är resten av sommaren. Att jag ska åka bort när han är hemma, just nu har jag ingen kontroll och vet inte alls hur saker och ting ser ut framöver. Jag vill inte vara borta om han ska vara hemma.
SNÄLLA:
- sluta busstrejka
- låt oss inte gå om varandra mer i sommar utan låt oss vara hemma och borta samtidigt.
Hej,
Det är kanske inte så långt kvar nu. Han åkte en söndag, "är borta i tre veckor", på söndag är det tre veckor sen. Iiih.
Det som oroar mig mest nu, är resten av sommaren. Att jag ska åka bort när han är hemma, just nu har jag ingen kontroll och vet inte alls hur saker och ting ser ut framöver. Jag vill inte vara borta om han ska vara hemma.
SNÄLLA:
- sluta busstrejka
- låt oss inte gå om varandra mer i sommar utan låt oss vara hemma och borta samtidigt.
Vi måste ses igen någon dag
Jag saknar honom extra mycket på kvällarna. Ibland tänker jag positivt, ibland negativt. I vilket fall som helst leder det till att jag inte kan sova för att jag är så uppe i varv, därför fortsätter jag tänka.
Igår var jag positiv. Tänkte på allt han sagt och hur situationen är. Kom fram till att han praktiskt taget lovade att vi skulle ses mer.
Just nu tänker jag så himla mycket, vill bara att han ska komma hem så att det kan hända något.
Det finns egentligen bara en sak jag ångrar, och det är att jag inte kysste honom hejdå när vi senast sågs och han var tvungen att gå. Jag hade ju det i tankarna, varför gjorde jag det inte? En sista kyss liksom, innan han åkte.
MEN GUD HUR KAN JAG MISSA. Vet ni vad som suger hella mucho och är katastrof just nu. Busstrejken här i Stockholm. Herregud, låt den ta slut denna vecka! Hur ska vi annars komma till varandra? :( Tja, det går ju men det är omständigt.
Tror inte ens han vet om den då han är utomlands. OMG.
Jaja..dags att sova och kanske göra som han sa; "du får leva på minnena".
Igår var jag positiv. Tänkte på allt han sagt och hur situationen är. Kom fram till att han praktiskt taget lovade att vi skulle ses mer.
Just nu tänker jag så himla mycket, vill bara att han ska komma hem så att det kan hända något.
Det finns egentligen bara en sak jag ångrar, och det är att jag inte kysste honom hejdå när vi senast sågs och han var tvungen att gå. Jag hade ju det i tankarna, varför gjorde jag det inte? En sista kyss liksom, innan han åkte.
MEN GUD HUR KAN JAG MISSA. Vet ni vad som suger hella mucho och är katastrof just nu. Busstrejken här i Stockholm. Herregud, låt den ta slut denna vecka! Hur ska vi annars komma till varandra? :( Tja, det går ju men det är omständigt.
Tror inte ens han vet om den då han är utomlands. OMG.
Jaja..dags att sova och kanske göra som han sa; "du får leva på minnena".
