Det sanningsenliga livet

Jag saknar honom extra mycket på kvällarna. Ibland tänker jag positivt, ibland negativt. I vilket fall som helst leder det till att jag inte kan sova för att jag är så uppe i varv, därför fortsätter jag tänka.

Igår var jag positiv. Tänkte på allt han sagt och hur situationen är. Kom fram till att han praktiskt taget lovade att vi skulle ses mer.

Just nu tänker jag så himla mycket, vill bara att han ska komma hem så att det kan hända något.
Det finns egentligen bara en sak jag ångrar, och det är att jag inte kysste honom hejdå när vi senast sågs och han var tvungen att gå. Jag hade ju det i tankarna, varför gjorde jag det inte? En sista kyss liksom, innan han åkte.

MEN GUD HUR KAN JAG MISSA. Vet ni vad som suger hella mucho och är katastrof just nu. Busstrejken här i Stockholm. Herregud, låt den ta slut denna vecka! Hur ska vi annars komma till varandra? :( Tja, det går ju men det är omständigt.

Tror inte ens han vet om den då han är utomlands. OMG.
Jaja..dags att sova och kanske göra som han sa; "du får leva på minnena".