Det sanningsenliga livet

Idag kommer han hit.
OMG, jag är nervös. Fast jag vill ju också. Jättemycket.

Jag borde inte vara nervös. Allt är lugnt. Andas in, andas ut. Jag är cool okej?

Egentligen är jag omöjlig för jag ser alla andra situationer som bättre. Förut hade jag tänkt typ; amen det blir ju lättare att ses senare när vi träffats några gånger, så att alt inte är helt nytt.

Men nu, när vi har träffats innan börjar jag tänka; vadå, det var ju lättare då, vi småsnackade lite och det ena ledde till det andra...

Är det direkt på nu till det andra? Vi vet ju båda vad som har hänt. OMG....HJÄLP. Fast ändå.

Sammanfattning: Jag är nervös men GLAD.

Förresten, det är perfekt väder. Sommarregn, moln,  ruggigt...mysigt.