Everything is gonna be alright

Jag slits mellan att knappt stå ut utan kontakt med honom och att känna att det är bra för mig att vara ifrån honom, så att han får tillfälle att sakna mig.

Men hela tiden saknar jag honom så oerhört. Det har gått över 24 timmar sedan vi sist hördes. Katastrof.

Ja, jag befinner mig liksom i det här nykära stadiet då jag inte vill vara utan honom för en sekund.

Herregud jag minns under våren när en skymt av honom i korridoren i skolan gjorde min dag. Eller ännu bättre, ifall vi såg varandra. Hade aldrig trott att det faktiskt skulle bli något mellan oss. Jag ville, men vågade nästan inte hoppas.

Nu har det hänt.

Kan ni tänka er vad mäktigt. Han gillar mig. Mig. Jag gillar honom. Klick.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0