Hjälp

Helvetehelvetehelvete.

Jag tror jag tänker för mycket. Måste sluta med det. Vissa saker kanske har en logisk förklaring men med alla mina tankar får de istället fasansfulla förklaringar. Svårt att säga om det är JAG som inbillar mig eller inte.

Mår lite dåligt nu.

Jag vill ju itne något annat än att prata med dig nu. Så går det som det går. SNÄLLA. Det är nu jag känner att jag vågar, om jag får chansen. Genom att jag inte fått någon chans på länge, verkar det som att jag har sumpat dem för alltid för att jag varit så FEG.

Usch.

Fredag imorgon. Lika bra att man ska jobba kanske. Så slipper man alla dessa jävla tankar för några timmar.
Men när jag kommer hem kanske.
Då vill jag mötas av dig.

SNÄLLA

Tänk om jag har förlorat.
För att jag inte vågade satsa.

En tanke som skrämmer mig något otroligt.

Jag orkar inte förlora mer. Men jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att vinna något. Om jag visste hur, så skulle jag agera.

Insikt

Jag har insett något de senaste dagarna.
Man MÅSTE satsa för att få något. Man måste våga, ta steget, riskera.

De där orden har alltid varit i vägen för mitt liv. Det blir så när man är blyg och relativt osäker för vissa okända situationer. Jag har alltid försökt ignorera orden, tänk att det finns väl andra vägar.

Nu är jag inte så säker på det längre. Och den där hjärtbrutna, hopplösa känslan har infunnit sig mer och mer på sistone vilket skrämmer mig. Jag vill inte förlora igen.

Denna gång ska jag satsa. Jag är mer inställd på det nu, så fort en bra situation kommer. Jag vill inte att allt ska bli som det blir varje gång. En förändring vore på sin plats.

Sen kom jag på en annan grej också.

Om ja satsar, och det går åt helvete. So what? Då har jag försökt. Då blir det ändå lättare att gå vidare. Jag slipper vela, ångra mig och tänka på vad som kunde ha blivit.

Sen kan det gå åt rätt håll med och då skulle jag bli världens lyckligaste.
Det här har jag äntligen förstått nu. Mitt mod måse också förstå det.

Jag antar att ni förstår att det är en kille det handlar om...

Mitt hjärta sprack

Idag var Dagen av Vad Som Kunde Ha Varit.
Jag såg honom två gånger, men jag var på fel plats.
"Tänk om jag varit där istället, han hade sett mig då"

Idag gick jag in på pressbyrån, vilket var ett misstag big time. Råångest, varför gjorde jag så när jag istället kunde ha sett dig. Låtit dig se mig.
Jag dog en liten bit.

Jag vet att man inte ska tänka på vad som kunde ha blivit. Det är svårt att låta bli.

Det enda jag vill just nu är att få se dig, och att du ska se mig.

RSS 2.0