Thinking this is the life
Igår hade jag nästan ett litet breakdown, på grund av min oförmåga att lita på mig själv i kombination med att inte ha haft någon kontakt med honom på nästan två dygn.
Tror ni inte han kommer som räddaren i nöden då, med ett spontant samtal, "hej, vill du ses?"
SÅKLART JAG VILL.
Inga resor är så bra som de jag gör till honom, inga känsla är så härlig som när jag vet att jag snart kommer att vara hos honom igen (förutom att faktiskt vara med honom). Musiken låter 100 gånger bättre.
Lycka.
Jag undrar när vi ses igen nästa gång. Jag hoppas att den dagen inte är allför långt bort.
Tror ni inte han kommer som räddaren i nöden då, med ett spontant samtal, "hej, vill du ses?"
SÅKLART JAG VILL.
Inga resor är så bra som de jag gör till honom, inga känsla är så härlig som när jag vet att jag snart kommer att vara hos honom igen (förutom att faktiskt vara med honom). Musiken låter 100 gånger bättre.
Lycka.
Jag undrar när vi ses igen nästa gång. Jag hoppas att den dagen inte är allför långt bort.
I picture you in the sun
Den här sommaren har tagit fram sidor hos mig jag aldrig kunde ana att jag hade.
Tio veckor har gått. Jag hade aldrig kunnat (vågat) tro att sommaren skulle bli såhär, att jag skulle varit med om såna här saker.
Egentligen var det väl inte sommaren i sig som gjorde det. Det var han, såklart. Med sommarens och ledighetens hjälp.
Imorgon börjar skolan igen, jag ska tillbaka dit men inte han. Sad sad but true. Vi får väl se hur det blir, men inga fler glädjekickar som jag fick av att se honom där då och då, blir det i alla fall.
Hösten kommer nu så smått med sina rutiner.
Tio veckor har gått. Jag hade aldrig kunnat (vågat) tro att sommaren skulle bli såhär, att jag skulle varit med om såna här saker.
Egentligen var det väl inte sommaren i sig som gjorde det. Det var han, såklart. Med sommarens och ledighetens hjälp.
Imorgon börjar skolan igen, jag ska tillbaka dit men inte han. Sad sad but true. Vi får väl se hur det blir, men inga fler glädjekickar som jag fick av att se honom där då och då, blir det i alla fall.
Hösten kommer nu så smått med sina rutiner.
Jag hoppas och tror att vi blir varandras rutiner också.
I watched his wildest dreams come true
Oh vad jag vill ha honom här nu. Inte i ett annat land.
Tänker på när jag gjorde honom nattsällskap i tisdags. Magiskt underbart och den lyckan lever jag på fortfarande.
Sen började jag tänka tillbaka på när han fortfarande var ett span. Som jag i smyg kollade in, var intresserad av i skolan. Herregud..! Där på tunnelbanan i vintras...hur han log då.
"Jag tror jag såg dig idag, på tuben.."
"Tja, jag såg nog dig med!"
Vad trist att gå tillbaka dit på onsdag, utan att han kommer vara där. Det kommer suga. FAST. Hellre ha honom nära, än att ha honom i skolan på avstånd.
Jag kan knappt förstå att det här har hänt mig. Det är häftigt. Som en solskenshistoria.
Det finns två saker som är extra bra. Det ena tänker jag inte säga, men den andra är att jag börjat lita mer på mig själv. Ju närmre vi kommer varandra, desto mer kan jag slappna av och tycka att jag duger. En härlig känsla.
Jag undrar vad han gör nu.
På söndag...! Efter mitt helvetespass på McDonald's.
Tänker på när jag gjorde honom nattsällskap i tisdags. Magiskt underbart och den lyckan lever jag på fortfarande.
Sen började jag tänka tillbaka på när han fortfarande var ett span. Som jag i smyg kollade in, var intresserad av i skolan. Herregud..! Där på tunnelbanan i vintras...hur han log då.
"Jag tror jag såg dig idag, på tuben.."
"Tja, jag såg nog dig med!"
Vad trist att gå tillbaka dit på onsdag, utan att han kommer vara där. Det kommer suga. FAST. Hellre ha honom nära, än att ha honom i skolan på avstånd.
Jag kan knappt förstå att det här har hänt mig. Det är häftigt. Som en solskenshistoria.
Det finns två saker som är extra bra. Det ena tänker jag inte säga, men den andra är att jag börjat lita mer på mig själv. Ju närmre vi kommer varandra, desto mer kan jag slappna av och tycka att jag duger. En härlig känsla.
Jag undrar vad han gör nu.
På söndag...! Efter mitt helvetespass på McDonald's.
Did you know it could happen to you
Mitt senaste dygn har varit så himla bra.
För igår när jag slavat och när jag slavade, hade jag något att se fram emot - att åka hem till honom efteråt.
En hel kväll och en hel natt och en hel morgon med en människa som får en att må så bra = lycka.
Det finns en viss låt som är speciell för mig. För han skickade den till mig en gång och den är så sjukt bra och varje gång jag hör den tänker jag på honom. Och jag vet att han gillar den med.
Tror ni inte just den låten börjar spelas i samma stund som vi börjar kyssa varandra? En typisk såndär filmgrej som jag egentligen tycker är komisk.
Men det var häftigt.
Fast nu ska han bort över helgen. I'll miss him so much.
När jag är med honom känner jag mig så speciell, trygg och värdefull. Såhär har jag aldrig känt förut.
För igår när jag slavat och när jag slavade, hade jag något att se fram emot - att åka hem till honom efteråt.
En hel kväll och en hel natt och en hel morgon med en människa som får en att må så bra = lycka.
Det finns en viss låt som är speciell för mig. För han skickade den till mig en gång och den är så sjukt bra och varje gång jag hör den tänker jag på honom. Och jag vet att han gillar den med.
Tror ni inte just den låten börjar spelas i samma stund som vi börjar kyssa varandra? En typisk såndär filmgrej som jag egentligen tycker är komisk.
Men det var häftigt.
Fast nu ska han bort över helgen. I'll miss him so much.
När jag är med honom känner jag mig så speciell, trygg och värdefull. Såhär har jag aldrig känt förut.
I ain't never been cool
Imorgon åker han bort resten av veckan. Känns som en evighet och jag får ångest på grund av min jävla oförmåga att lita på honom, att han inte glömmer mig och träffar någon annan där han är. Egentligen grundar det sig väl på att jag inte kan lita på mig själv. Att jag duger.
Anyway. Det hade varit trevligt att träffa honom innan. Denna vecka. Nu får jag väl vackert vänta tills nästa vecka. I MISS HIM ALREADY.
Så länge ska jag slava på McDonalds. Kan väl vara bra, för att mota bort alla tankar. Slippa känna att jag saknar honom. Och jag får ju någonting gjort.
Vi sågs i lördags och det var bäst. Jag är så trygg och lycklig när jag är med honom, det är magiskt.
Anyway. Det hade varit trevligt att träffa honom innan. Denna vecka. Nu får jag väl vackert vänta tills nästa vecka. I MISS HIM ALREADY.
Så länge ska jag slava på McDonalds. Kan väl vara bra, för att mota bort alla tankar. Slippa känna att jag saknar honom. Och jag får ju någonting gjort.
Vi sågs i lördags och det var bäst. Jag är så trygg och lycklig när jag är med honom, det är magiskt.
Television night
Han kom hit igårkväll när jag nästan gett upp hoppet. Men att han kom var det bästa som faktikst kunde hända då. Han visade att allt var som vanligt.
MEN. men men men. VARFÖR har jag så sinnessjukt svårt att lita på folk? Åtminstone i detta fallet. Varför litar jag inte på att jag duger? Att han skulle träffa någon annan, strunta i mig. När vi är tillsammans pekar allt ifrån just det.
Jag undrar om jag har blivit sårad och sviken för mycket tidigare för att våga lita på att folk kan gilla mig.
Varför tvivla tills motsatsen är bevisad? Jag mår ändå bara dåligt i onödan.
Fast nu mår jag bra. Jag hoppas vi ses snart. Igen.
(Gissa vad min hjärna tänker? Jag hoppas han fortfarande vill träffa mig)
MEN. men men men. VARFÖR har jag så sinnessjukt svårt att lita på folk? Åtminstone i detta fallet. Varför litar jag inte på att jag duger? Att han skulle träffa någon annan, strunta i mig. När vi är tillsammans pekar allt ifrån just det.
Jag undrar om jag har blivit sårad och sviken för mycket tidigare för att våga lita på att folk kan gilla mig.
Varför tvivla tills motsatsen är bevisad? Jag mår ändå bara dåligt i onödan.
Fast nu mår jag bra. Jag hoppas vi ses snart. Igen.
(Gissa vad min hjärna tänker? Jag hoppas han fortfarande vill träffa mig)
God my fingers burn now when I think of touching your hair
Idag förvånade jag mig själv när jag började gråta. Alldeles nyss.
Jag har mycket känslor inom mig. Jag har känt säkert alla känslor på skalan den senaste veckan, var det nu som allt bubblade upp på ytan?
Jag frågade igår om han ville komma över ikväll. Gärna, löd svaret.
Men sen idag, i eftermiddags så sa han: Jag ska dra över till en kompis nu. Vi ses, puss.
Jag sa detsamma. Sedan blev jag ledsen, för nu sitter jag här med en ensam jävla kväll framför mig att slå ihjäl.
Jag är inte arg, inte på honom. Men jag är besviken, på situationen. Jag vet inte om vi kommer kunna ses nu på ett tag.
AND IT HURTS.
Men trots det är jag ganska cool med honom. Varför skulle han över huvud taget ha skrivit till mig idag om han inte ville ses, han hade ju bara kunnat låta bli? Och han skrev ju vi ses. (Herregud vad jag analyserar).
Sen tänker jag på en annan sak väldigt mycket också. Han + jag = hjärta. När? Fråga chans? Huh?
Jag vill bara att det här ska hålla. Verkligen verkligen verkligen. I helgen ska jag bort visserligen men jag ska se till att få komma hem så fort som möjligt, helst till måndag kväll.
You were delicate and hard to find
Han kom hem till mig igår. Lycka.
Det var magiskt. En vändpunkt, för en viss sak hände. Jag tror vi båda hade väntat på just det.
Han får mig att känna mig så lugn, så omtyckt, så trygg. Inte konstigt att jag vill vara med honom hela tiden, för jag känner knappt behov av något annat. Inte ens hunger. När jag sov hos honom förra veckan och vi åt frukost (lunch?) var det mitt första mål mat på 18 timmar.
Inte konstigt att det snurrade när jag stod upp.
Inte konstigt att det snurrade när jag stod upp.
Hur som helst. Han fick mig glad igen, genom ett simpelt sms i torsdags. När jag hade lite smått panikångest.
Jag önskar att det var lättare för oss att ses. Jag saknar honom redan (tja, som alltid när han inte är här).
If you want to be alone here with me...
Ibland trasslar jag till det för mig. Som idag.
Jag mår dåligt över en grej, och det är att jag VILL TRÄFFA HONOM. Idag är det prick en vecka sedan den där lyckliga torsdagen.
Igår sa han att det var väldigt länge sedan vi sågs. Jag sa att ja, det borde vi ändra på. Det tyckte han med.
Trodde vi skulle ses idag, ikväll, men NÄHÄ. Min mamma förstörde alla möjligheter. Istället ska jag bort ikväll och jag har inte pratat med honom på hela dagen och ikväll kommer jag inte heller ha möjlighet. It sucks.
Jag vill inte att han ska tro att jag struntar i honom, för det vore det sista.
Jag saknar att ligga ner med honom och andas i hans doft, bara vara nära. Åh helvete....
Jag mår dåligt över en grej, och det är att jag VILL TRÄFFA HONOM. Idag är det prick en vecka sedan den där lyckliga torsdagen.
Igår sa han att det var väldigt länge sedan vi sågs. Jag sa att ja, det borde vi ändra på. Det tyckte han med.
Trodde vi skulle ses idag, ikväll, men NÄHÄ. Min mamma förstörde alla möjligheter. Istället ska jag bort ikväll och jag har inte pratat med honom på hela dagen och ikväll kommer jag inte heller ha möjlighet. It sucks.
Jag vill inte att han ska tro att jag struntar i honom, för det vore det sista.
Jag saknar att ligga ner med honom och andas i hans doft, bara vara nära. Åh helvete....
Everything is gonna be alright
Jag slits mellan att knappt stå ut utan kontakt med honom och att känna att det är bra för mig att vara ifrån honom, så att han får tillfälle att sakna mig.
Men hela tiden saknar jag honom så oerhört. Det har gått över 24 timmar sedan vi sist hördes. Katastrof.
Ja, jag befinner mig liksom i det här nykära stadiet då jag inte vill vara utan honom för en sekund.
Herregud jag minns under våren när en skymt av honom i korridoren i skolan gjorde min dag. Eller ännu bättre, ifall vi såg varandra. Hade aldrig trott att det faktiskt skulle bli något mellan oss. Jag ville, men vågade nästan inte hoppas.
Nu har det hänt.
Kan ni tänka er vad mäktigt. Han gillar mig. Mig. Jag gillar honom. Klick.
Men hela tiden saknar jag honom så oerhört. Det har gått över 24 timmar sedan vi sist hördes. Katastrof.
Ja, jag befinner mig liksom i det här nykära stadiet då jag inte vill vara utan honom för en sekund.
Herregud jag minns under våren när en skymt av honom i korridoren i skolan gjorde min dag. Eller ännu bättre, ifall vi såg varandra. Hade aldrig trott att det faktiskt skulle bli något mellan oss. Jag ville, men vågade nästan inte hoppas.
Nu har det hänt.
Kan ni tänka er vad mäktigt. Han gillar mig. Mig. Jag gillar honom. Klick.
Dagen efter
När jag hade gått därifrån senare och skulle träffa kompisar på bio var jag som i apati. Saknar och längtan efter honom trots att vi nyss spenderat nästan 14 timmar tillsammans.
Mina korkade funderingar kom ikapp mig. "Åh nej, tänk om han tyckte det var misslyckat. Att jag stannade för länge, de sista timmarna var ju inte händelserika? Han kanske inte alls känner som jag. Tänk om han tycker jag verkar tråkig?"
And so on. Jag förstår inte varför såna tankar tränger igenom och förstör, när det ur en annan persons vinkel bara är löjligt och obefogat. Hade det gällt någon annan hade jag fnyst åt det. Absurt!
Likadant kändes det idag. Jag visste inte när vi nästa gång skulle ses, saknade honom, ville prata med honom. Shit tänk om han glömt mig, tröttnat på mig.
Jag är knäpp.
Så visade det sig i alla fall inte vara när jag förut pratade med honom. När fan ska jag lära mig att lita på mig själv och andra? Såna här tankar borde olagliggöras. Det kan förstöra allt.
Han vill ses igen och det vill jag med. Lycka.
Mina korkade funderingar kom ikapp mig. "Åh nej, tänk om han tyckte det var misslyckat. Att jag stannade för länge, de sista timmarna var ju inte händelserika? Han kanske inte alls känner som jag. Tänk om han tycker jag verkar tråkig?"
And so on. Jag förstår inte varför såna tankar tränger igenom och förstör, när det ur en annan persons vinkel bara är löjligt och obefogat. Hade det gällt någon annan hade jag fnyst åt det. Absurt!
Likadant kändes det idag. Jag visste inte när vi nästa gång skulle ses, saknade honom, ville prata med honom. Shit tänk om han glömt mig, tröttnat på mig.
Jag är knäpp.
Så visade det sig i alla fall inte vara när jag förut pratade med honom. När fan ska jag lära mig att lita på mig själv och andra? Såna här tankar borde olagliggöras. Det kan förstöra allt.
Han vill ses igen och det vill jag med. Lycka.
Det bästa
Torsdagen var en lycklig dag.
Det började med att jag var ensam hemma, som sagt. Besviken över att kvällen inte verkade ha något i beredskap åt mig. Tänkte på honom, såklart.
Men kvällen bjöd på det bästa. Det började på msn med honom.
Jag begav mig. Mina föräldrar visste (vet) inget, och jag kände av den där nya sidan han förstärkt hos mig. Den impulsiva, vågade, spontana.
Jag mådde så otroligt bra.
Den smått nervösa känslan i maggropen när jag närmar mig hans hus. som hastigt stiger när jag hör honom öppna dörren men försvinner lika snabbt när jag går innanför dörren. Som en kurva i ett histogram.
Småpratade lite. Kände mig mer och mer avslappnad. Mer och mer naturligt.
Vi hamnade tillsist i hans rum, på sängen. Fortsatte prata, diskutera och det kändes så sjukt bra. Jag gled ner bredvid honom och kände den välbekanta doften av honom. Den doften som får mig att känna mig lugn och säker. Trygg.
Vill du sova här?
Frågan som kom några timmar senare förvånade mig inte.
Om jag får.
Jag minns inte svaret, men ni kan nog tänka er.
Trots oavsminkad, med linserna kvar och ingen tillgång till tandborste, i en smal säng har jag aldrig mått så bra någon natt som då.
Jag drömde söta drömmar om han och mig, hand i hand och en känsla som sa "jag lämnar inte din sida."
Det var mysigt att vakna bredvid honom. Göra frukost (lunch?) med honom. Umgås.
Igenigenigen.
Det började med att jag var ensam hemma, som sagt. Besviken över att kvällen inte verkade ha något i beredskap åt mig. Tänkte på honom, såklart.
Men kvällen bjöd på det bästa. Det började på msn med honom.
Han: Vad ska du göra resten av kvällen?
Jag: Vet inte riktigt, se tv kanske. Du?
H: Vet inte jag heller. Om det fanns nåt roligare man kunde göra?
J: Träffas något?
H: Bra idé där.
J: Som sagt, jag har inga dåliga.
H: Nej, du har ju inte det.
J Träffas var?
H: Mig?
Jag: Vet inte riktigt, se tv kanske. Du?
H: Vet inte jag heller. Om det fanns nåt roligare man kunde göra?
J: Träffas något?
H: Bra idé där.
J: Som sagt, jag har inga dåliga.
H: Nej, du har ju inte det.
J Träffas var?
H: Mig?
Jag begav mig. Mina föräldrar visste (vet) inget, och jag kände av den där nya sidan han förstärkt hos mig. Den impulsiva, vågade, spontana.
Jag mådde så otroligt bra.
Den smått nervösa känslan i maggropen när jag närmar mig hans hus. som hastigt stiger när jag hör honom öppna dörren men försvinner lika snabbt när jag går innanför dörren. Som en kurva i ett histogram.
Småpratade lite. Kände mig mer och mer avslappnad. Mer och mer naturligt.
Vi hamnade tillsist i hans rum, på sängen. Fortsatte prata, diskutera och det kändes så sjukt bra. Jag gled ner bredvid honom och kände den välbekanta doften av honom. Den doften som får mig att känna mig lugn och säker. Trygg.
Vill du sova här?
Frågan som kom några timmar senare förvånade mig inte.
Om jag får.
Jag minns inte svaret, men ni kan nog tänka er.
Trots oavsminkad, med linserna kvar och ingen tillgång till tandborste, i en smal säng har jag aldrig mått så bra någon natt som då.
Jag drömde söta drömmar om han och mig, hand i hand och en känsla som sa "jag lämnar inte din sida."
Det var mysigt att vakna bredvid honom. Göra frukost (lunch?) med honom. Umgås.
Igenigenigen.
Come lie next to me
Igår hände bland det bästa som kunde hända då.
Jag satt hemma och var smått miserabel över min ensamma kväll och en hel dag utan honom.
Men vi började snacka, "vad ska du göra ikväll?" "Nä, inget spännande. Träffas något?"
Så slutade det alltså. Jag åkte över till honom, stannade där över natten och den natten fick fram känslor hos mig som jag aldrig förut känt. Inte för någon annan. Det var fint, och mäktigt.
Jag tror att han fått fram en helt ny sida av mig. Jag känner knappt igen mig själv, men jag är inte förändrad. Bara en ny sida som trätt fram.
Bara en sån sak som att jag hux flux åkte över, stannade över natten utan att det var planerat och utan att mina föräldrar vet om det.
Bara en sån sak som att jag har trott att jag har varit kär. Jag vet att jag inte har varit det. Jag är det.
Jag vill tillbaka. Jag vet vad jag känner och ju längre tiden går som vi är ifrån varandra, desto mindre kan jag vänta tills vi ses igen.
Jag saknar honom redan.
Jag satt hemma och var smått miserabel över min ensamma kväll och en hel dag utan honom.
Men vi började snacka, "vad ska du göra ikväll?" "Nä, inget spännande. Träffas något?"
Så slutade det alltså. Jag åkte över till honom, stannade där över natten och den natten fick fram känslor hos mig som jag aldrig förut känt. Inte för någon annan. Det var fint, och mäktigt.
Jag tror att han fått fram en helt ny sida av mig. Jag känner knappt igen mig själv, men jag är inte förändrad. Bara en ny sida som trätt fram.
Bara en sån sak som att jag hux flux åkte över, stannade över natten utan att det var planerat och utan att mina föräldrar vet om det.
Bara en sån sak som att jag har trott att jag har varit kär. Jag vet att jag inte har varit det. Jag är det.
Jag vill tillbaka. Jag vet vad jag känner och ju längre tiden går som vi är ifrån varandra, desto mindre kan jag vänta tills vi ses igen.
Jag saknar honom redan.
There's just no one like you
För varje dag som går gillar jag honom mer och mer och mer.
Han kom i tisdags hem till mig och det gick storslaget till. Ni kanske förstår vad jag menar. Om ni gör det - det var första gången för mig.
Igår kom jag hem till honom för första gången. Det var fint. Jag ville aldrig gå där ifrån och jag ångrar även att jag gjorde så. Fuck fuck.
Denna dag har spenderats med att sakna honom men även prata lite med honom på msn. Det är galet vad jag saknar honom trots att det inte ens är 24 timmar sedan vi sist var mycket nära varanda.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills nästa gång.
Han kom i tisdags hem till mig och det gick storslaget till. Ni kanske förstår vad jag menar. Om ni gör det - det var första gången för mig.
Igår kom jag hem till honom för första gången. Det var fint. Jag ville aldrig gå där ifrån och jag ångrar även att jag gjorde så. Fuck fuck.
Denna dag har spenderats med att sakna honom men även prata lite med honom på msn. Det är galet vad jag saknar honom trots att det inte ens är 24 timmar sedan vi sist var mycket nära varanda.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills nästa gång.
Send me a man from Argentina
Idag kommer han hit.
OMG, jag är nervös. Fast jag vill ju också. Jättemycket.
Jag borde inte vara nervös. Allt är lugnt. Andas in, andas ut. Jag är cool okej?
Egentligen är jag omöjlig för jag ser alla andra situationer som bättre. Förut hade jag tänkt typ; amen det blir ju lättare att ses senare när vi träffats några gånger, så att alt inte är helt nytt.
Men nu, när vi har träffats innan börjar jag tänka; vadå, det var ju lättare då, vi småsnackade lite och det ena ledde till det andra...
Är det direkt på nu till det andra? Vi vet ju båda vad som har hänt. OMG....HJÄLP. Fast ändå.
Sammanfattning: Jag är nervös men GLAD.
Förresten, det är perfekt väder. Sommarregn, moln, ruggigt...mysigt.
