I picture you in the sun

Den här sommaren har tagit fram sidor hos mig jag aldrig kunde ana att jag hade.
Tio veckor har gått. Jag hade aldrig kunnat (vågat) tro att sommaren skulle bli såhär, att jag skulle varit med om såna här saker.

Egentligen var det väl inte sommaren i sig som gjorde det. Det var han, såklart. Med sommarens och ledighetens hjälp.

Imorgon börjar skolan igen, jag ska tillbaka dit men inte han. Sad sad but true. Vi får väl se hur det blir, men inga fler glädjekickar som jag fick av att se honom där då och då, blir det i alla fall.

Hösten kommer nu så smått med sina rutiner.

 Jag hoppas och tror att vi blir varandras rutiner också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0